Kummunist-Café?

Glad midsommar på Er! Som går att läsa i tidigare inlägg (Shitto-bahn), var vår familj på en liten resa till Kassel för ett tag sedan. Vi gjorde där ett litet besök på ett Kollektiv-Café kallat Kurbad Jungborn. 

Dottern hittade en liten sandlåda gjord av en gammal båt (eller snickrad som det iaf) att leka i och vi vuxna njöt av solen i närheten till älven (floden?, kanalen?). Jag fick mig en kopp svart, enkel kaffe (är inte alltid så enkelt här som man kan tro...) och sällskapen fick sina espressos eller versioner därav. 

Servicen var... ehh.. i sin godan ro, kan man säga. Men språlla roll gummiböll. Vi hade inte bråttom och såg ingen anledning till att störa sig på det. Vi njöt av vår pause. 

Det svarta filterkaffet var ju något av ett under i sig, men det var egentligen prissättningen som fick mig att höja på ögonbrynen. 

Studentrabbatt är något vi är vana med. Alla vet att studenter har det lite knapert av å till och därför får de ofta en liten mindre prislapp på många ställen. Lika så var det här.. typ. Tyvärr tog jag ingen bild av menyn eller deras beskrivning men lyckades mot all förmodan hitta en bild på nätet iaf (tyskarna är ju som sagt inte kända för deras digitalisering). De som är uppmärksamma kan se priserna "Ermäßigt" och "Normal". Normal behöver jag inte översätta för någon tänker jag. Men "Ermäßigt" betyder "Reducerad".

I bristande okunskap, så antog jag personligen att detta var storlekar. Ganska kvalificerad gissning tänkte jag. Mindre och större. Men så var ju så såklart inte fallet utan såsom jag hintade om tidigare så är detta alltså priser. 

Menyn hade även en text som beskrev åren som varit med COVID, ökade energi-, bensin- och matpriser utöver typ allting annat som också gått upp i pris. De såg saken som att alla har olika förutsättningar för att klara vardagen men de ville ändå - till sin bästa förmåga - ge möjligheten för folk att ändå njuta av livet.

De beskrev också att det verkligen var på gränsen av vad de kan göra och för att de faktiskt ska gå runt, behöver man betala det normala priset. 

Det här konceptet tycker jag är underbart. "Det här kostar det. Men om du behöver, kan du betala det här lägre priset istället." Ärligt talat hade jag gärna sett ett tredje pris också. "Du som har råd med lite mer, får gärna betala det här." Rika Tillsammans-Jan tjatar alltid om att man har missförstått kompispriser. Det ska vara tvärt om, kompisar ska stödja och därmed betala mer (om de kan). 

Det här skiljer sig även från dricks-principen där du på något vis ska bedöma både mat, atmosfär och service i ett... för att sedan bedöma vad servitör-isen ska få för lön?

Däremot blir det alltid svårt. Om du får valet mellan att betala mycket eller lite, vad väljer du? Nu snackar vi kanske bara några kronor å ören mer eller mindre när det kommer till en kopp kaffe eller två, men finns även riktiga "anti kapitalist"-företag som försökt med "betala vad du vill"-principen. Detta exempel i Toronto konkka efter ett år. 

Det behöver finnas gränser och riktlinjer. Finns många exempel på matställen där man kan köpa två måltider där måltid eller kaffe nr2 sparas för någon som behöver det. Också fint. 

Jag är även långt ifrån en kommunist, men jag tycker att man ska försöka göra det man kan för de som behöver det. Jag finner det däremot ofta svårt att göra bedömningen av vilka som faktiskt behöver det. 

I övrigt hade cafét iaf på det stora hela, ett enkelt upplägg med begagnade stolar och bord, halvslitna och ihophamrade bänkar eller de där klassiska EU-pallarna med (ibland) något mjukt att sitta på. 

Jag förstår inte varför allting ska vara det nyaste och finaste sålänge det fungerar.

 

Utöver detta hade cafét även ett garderob-bibliotek. Alltså ett ställe där man kunde låna och lämna kläder. Fint koncept tyck ja. 

Därför tycker jag att stället i sig hade en skön mentalitet som gav möjligheten, men inte antog eller pressade. Fem av fem toasters.